BIBELTEMPLET.SE - Modet att skilja på andligt och oandligt

Modet att skilja på andligt och oandligt

Updated 24-03-2015

Det vi, eller många kristna saknar, är inte förmågan att skilja på andligt och oandligt. Det kan vi, för vi har det medfött, så att säga. Det vi saknar är MODET att skilja på andligt och oandligt. För det för med sig konsekvenser. Det kan föra med sig, mycket troligt, att din pastor mister sin ställning. Församlingen börjar inse att hans förkunnelse inte är så andlig som han själv tror och åhörarna godtagit. Det blir slut på att hålla god min. Om vi börjar skilja på andligt och oandligt, då rämnar fasaderna. Men det måste till, för att det äkta skall komma fram, och få full frihet. Man måste komma till den insikten, att man hellre lägger ner all s.k. "andlig" verksamhet, som inte är något annat än själisk verksamhet, och börjar om och renodlar den VERKLIGT andliga verksamhet, som bara den Helige Ande kan odla fram. Och då börjar det i det lilla, för att sedan växa, där troheten finns och inget av köttet blandas in på nytt, till något stort, som också bär frukt, evig frukt, och ger evig lön.

Det här är Guds princip för hans rike. Så gjorde han fordom med Israel. Han högg ner trädet, gång på gång, för att bara spara en helig "stubbe", och från den sköt det sedan fram nya skott, och så blev det ett nytt träd. Det måste till, för att det äkta, levande, sanna, skall kunna växa. Det mänskliga kväver annars det gudomliga. Men så länge man håller god min och uppmuntrar sina ledare och varandra i det mänskliga, andligt tomma, det som bara har ett sken av andlighet men saknar förvandlingskraften, saknar vittnesbördet, saknar den inre vissheten bland både den som talar eller verkar och de som lyssnar eller mottar, så länge kommer kristendomen att vara tafatt, i stort sett meningslös, handlingsförlamad, och ofruktbar.

Det är detta som är väckelse. Det är så här all väckelse har börjat i historien. Inte när man kommit samman i kompromiss och svek mot Guds levande ord, utan när man börjar skilja det som är orent från det som är rent, det som är sant från det som är falskt, det som är oandligt från det som är andligt. Och vi har som sagt den förmågan. Vi fick den när vi föddes på nytt. Men har du MODET att lyssna, och skilja, och agera på det du får veta, får se?

Och givetvis, det börjar med en själv. Man måste börja med att skilja mellan andligt och oandligt hos sig själv. Det är det första provet. Det kan, och kommer troligen, att göra dig fri från många illusioner, och mycket inbillning. Mycket självbedrägeri. Mycket självtillit, och fåfänga förhoppningar. Det kraschar det mesta av det du trodde du gjort för Gud och var stolt över. Om det inte gjordes på initiativ av Anden och drevs av Anden och fullbordades av Anden, var det bara ditt eget verk, eller ett verk där du blandade dig i och förstörde det, förtog dess verkan. ALLT måste vara av Gud, och vi skall bara vara redskapen. Inte passiva redskap, men aktiva, i hans kraft. Och hur man gör det, det får man lära sig, av honom, när man börjat skilja på andligt och oandligt i sitt eget liv. Sedan kan man också lära andra det. Och sedan skall det sprida sig. Om det finns någon längtan, om det finns någon god jord. Om det finns någon tro, på jorden. Tro finns, men finns den hos dig, hos mig? Det är upp till oss. Det finns ingen annan att skylla på. Vi är så andliga vi vill vara. Punkt slut. Vi har så mycket av Guds kraft som vi vill ha. Har du lite av den kraften eller ingenting, så är det för att du vill ha det så. Vad du än säger eller hävdar. Verkligheten talar det sanna språket. Det är bara att inse bankrutten och börja om från början. Det var inte så gediget som du trodde, blev intalad, och hoppades. Sann tro har alltid Andens vittnesbörd. Det i ditt liv som inte har Andens tydliga vittnesbörd, det skall du rensa bort, eller upphöra med. Vare sig det är religiöst eller profant. Bort med det, det står i vägen för det andliga, det som Gud vill ge. För att det ena skall komma till måste det andra bort. Vad är Andens vittnesbörd? Det är att Guds Ande ger sig tydligt tillkänna, genom spontant tungotal när man hör eller gör det som är av Gud. När man känner en stor frid över det man gör eller hör, medan det som inte är av Gud bara känns tomt, eller halvbra, eller rentav dåligt, trist, tröttsamt, oinspirerat, dött, utslocknat. Fast vi har blivit så bra på att stå ut med oandligt tal. Vi orkar med det, fastän det ger träsmak. Vi lär oss att sova med öppna ögon. Tankarna vandrar, och förkunnelsen surrar förbi. Var det en bra predikan? Ja den var bra. Vad handlade den om? Det kommer jag inte ihåg. Men den var bra.

Nej, när Gud verkar och gör våra hjärtan brinnande, då kommer vi ihåg det. Det bränner sig in, etsar sig in, och förvandlar våra liv, en kraftig bit i taget. När Jesus talade med sina lärjungar, då var deras hjärtan brinnande i dem, står det. Samma sak skall ske när vi talar och verkar, för vi har Jesus i oss. Vi är i honom och han är i oss, samma Ande är verksam, om han är verksam, och ger samma resultat. Om inte, så bedrager vi oss själva, som Paulus skrev. Man kan alltså bedra sig själv. Om han varnade de första kristna för detta, hur mycket mer bör inte vi varnas, och varna, för detta. Endast det som är fött av Gud, övervinner världen. Skenet övervinner inte världen. Spelet övervinner inte världen. Påhitten övervinner inte världen. Gissningarna övervinner inte världen. Tron, den som kommer från hjärtat, därför att Gud sänt en ström av liv ditin, den tron övervinner världen, den tron förvandlar, den tron visar vad som är äkta och inte äkta, och gör något ÅT DET. Den tar det på allvar, därför att den inser att detta är ALLVAR. Det är fråga om liv och död, därför att andligt liv är det enda sanna livet. Har du inte det, boende i dig och inte bara påhälsande när du går på möten, så har du bara en tom bekännelse. Tomma bekännelser leder inte till någonting. Hjärtats tro måste finnas först, och hjärtats tro är mer än innerlig tro. Hjärtats tro kommer från Gud, den kommer som en gåva, och du känner den, märker den, blir medveten om den, och sedan bekänner du den, och DÅ sker det, det som skall ske. Och renodlar man detta, tar vara på det, och håller sig ifrån det som förkväver det, även sk "andlig" verksamhet, så växer det, och man får vara med om att skapa med Gud, vara hans medskapare, man får liv och ger ut andligt liv.
___

Kategorier | Blogg | Andligt liv Kontakt

Created 24/03 2015, 03:14. Latest edited 24-03-2015, 03:16

If you were blessed by this article and want to help spread it to others,
click on one or more of these buttons: